Själrensning...

av alice
Saker...
Saker känns jobbiga nu. Nu tänker jag skriva precis som jag känner utan att peka ut saker eller personer. Jag tänker heller inte svara på frågor om vilket eller vilka jag skriver om.

Faktum är att jag känner mig.. olycklig (hittar inget bättre ord) för vissa saker. Allt känns vemodigt och fint med låten "Gone For Good" av The Shins.
Det känns som om jag inte riktigt vet var jag har personer. Telefonsamtal blir ytliga/osäkra/konstiga/missförstådda. Allt är liksom lite halt och osäkert nu. Nu känns det som ett ganska gammalt problem löser sig, men vips så känns det problem i HELA sociala kretsen. Detta kanske bara är tillfälligt, men det är i alla fall så jag känner just NU. Småsaker blir tio gånger så stora och jag blir dum på mig själv över att allt EGENTLIGEN är bra, men ändå är det en läskig känsla av att allt är halt och kallt och inte går att få grepp om. Antydande saker är ytliga och fula. Det känns som om folk antyder taskiga eller för ärliga saker, de får hellre skrika att man har j*vligt ful jacka eller säga "vad konstigt du beter dig" så att man kan bli sur och försvara sig än att antyda saker så att man bara blir sårad och inte kan skälla på någon eftersom att man inte kan bevisa att någon varit kränkande eller taskig.

Jaah, det var lite själrensning, och det var nödväändigt.

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer lyckan går
Gud förbliver fader vår
Amen.